Kan Incoloy 800 användas i marina miljöer?
Har den bra havsvattenkorrosionsbeständighet?
1. Genomförbarhet för tillämpning i marina miljöer
Låg-stress, låg-havsvattenmiljö: Lämplig för statiska eller-lågflödessystem för havsvatten, såsom hjälpledningar till offshoreplattformar, sötvattensgeneratorer och värmeväxlarskal som arbetar vid rumstemperatur eller låga temperaturer.
Atmosfäriska exponeringszoner i kustområden: Motståndskraftig mot saltstänkkorrosion i industrianläggningar vid kusten och kan användas för strukturella stöd, ventilationskanaler och lagringstankar som inte kommer i direkt kontakt med havsvatten under långa perioder.
Blandade mediamiljöer: Tillämpligt på marina system där havsvatten blandas med sötvatten eller media med låg-kloridhalt, vilket minskar risken för lokal korrosion.
Hög-havsvattenflödesområden (t.ex. fartygsskrov, propellrar, havsvattenkylningsrörledningar med höga flödeshastigheter), där erosion-korrosion är benägen att uppstå.
Havsvattenmiljöer som innehåller sulfider, klorider i höga koncentrationer eller sura föroreningar (t.ex. avloppssystem för olje- och gasproduktion till havs).
Undervattensutrustning som kräver långvarig-nedsänkning (mer än 10 år) utan underhåll, eftersom lokal korrosion gradvis kan uppstå.
2. Havsvattenkorrosionsbeständighet för Incoloy 800
(1) Jämn korrosionsbeständighet
(2) Lokaliserad korrosionsbeständighet (grop- och spaltkorrosion)
Gropkorrosion: I havsvatten med kloridkoncentrationer > 10 000 ppm (typiskt naturligt havsvattenkloridinnehåll är 19 000–21 000 ppm) uppstår sannolikt gropkorrosion när legeringsytan är förorenad, repad eller i områden med hög-syrehalt. Dess gropmotståndsekvivalentnummer (PREN) är ungefär25–30, vilket är mycket lägre än för dedikerade marina legeringar (t.ex. Hastelloy C276 har en PREN > 60).
Spaltkorrosion: Benägen att förekomma i sprickområden som bultanslutningar, flänspackningar och värmeväxlarrörplåtar, särskilt i stillastående havsvattenmiljöer. Korrosionshastigheten i sprickor kan nå 0,1–0,3 mm/år, vilket leder till lokal perforering av komponenter.
(3) Beständighet mot spänningskorrosion (SCC).
3. Åtgärder för att förbättra korrosionsbeständigheten i marina applikationer
Ytpassiveringsbehandling: Efter bearbetning, utför syrabetning och passivering för att reparera oxidfilmen på ytan och förbättra korrosionsbeständigheten.
Katodiskt skydd: Kombinera med offeranodskydd (t.ex. zink- eller aluminiumanoder) för att minska risken för lokal korrosion.
Regelbundet underhåll: Rengör regelbundet ytan på komponenterna för att ta bort marina tillbehör (t.ex. havstulpaner, alger) som orsakar lokala skillnader i syrekoncentrationen.
Kontrollera driftförhållanden: Avoid long-term operation of the alloy in high-temperature (>60 grader) och hög-havsvattenmiljöer.









