1. Vilket material är mässing?
Huvudegenskaper hos mässing:
Chemical Composition Foundation: Koppar står vanligtvis för 55 %–95 % av legeringen, medan zink utgör de återstående 5 %–45 %. Förhållandet mellan Cu och Zn bestämmer direkt mässings egenskaper:
Hög-kopparmässing (t.ex. 70 % Cu + 30% Zn): Utmärkt duktilitet, korrosionsbeständighet och bearbetbarhet, lämplig för formning och svetsning.
Hög-zinkmässing (t.ex. 60 % Cu + 40% Zn): Högre hållfasthet och hårdhet men minskad duktilitet, idealiskt för gjutgods eller komponenter som kräver styvhet.
Mekaniska egenskaper: Uppvisar generellt god draghållfasthet (200–600 MPa, beroende på sammansättning och värmebehandling), måttlig hårdhet (50–150 HB) och utmärkt formbarhet (kan valsas, extruderas, smidas eller dras till olika former).
Korrosionsbeständighet: Motstår korrosion från luft, vatten och de flesta icke-oxiderande syror (t.ex. saltsyra i låga koncentrationer) men kan mattas med tiden (ett skyddande oxidskikt bildas för att förhindra ytterligare nedbrytning). Tillsatser av tenn (marin mässing) ökar motståndskraften mot korrosion av havsvatten.
Andra fördelar: God elektrisk och termisk ledningsförmåga (sämre än ren koppar men överlägsen de flesta stål), naturliga antimikrobiella egenskaper och ett attraktivt gyllene utseende (används i dekorativa applikationer).
Klassificering av mässing:
Binär mässing (endast Cu-Zn): Enkel legering av koppar och zink, t.ex. röd mässing (hög Cu-halt, ~85% Cu) och gul mässing (balanserad Cu-Zn, ~65% Cu).
Ternär/kvartär mässing: Legerat med ytterligare element för att förbättra specifika egenskaper:
Blyad mässing (Cu-Zn-Pb): Förbättrad bearbetbarhet (bly fungerar som smörjmedel under skärning), används för fästelement och ventiler.
Naval mässing (Cu-Zn-Sn): Överlägsen korrosionsbeständighet mot havsvatten, används i marin hårdvara och skeppsbyggnad.
Aluminiummässing (Cu-Zn-Al): Hög hållfasthet och korrosionsbeständighet, lämplig för applikationer med hög-temperatur eller högt-tryck.
